Memorial

I fall där jag vill understryka fragmentariska tillbakablickar till narrativets fördel, återbrukar jag gamla bruksföremål. Verket Memorial (2018), har ett skyddande hölje kring det ömtåliga innehållet av återvunnet porslin. Fundamentet har jag delvis bränt, metoden att bränna är något jag återupprepar, för att konkretisera abstrakta tankar om minnen. Det kan ses som försök till att förflytta objektet från ett mindre aktivt tillstånd till ett aktivt, framtaget ur ett bildligt arkiv. Att det är eller kan bli en efterlämning.

Foto: Melanie Wiksell

Jag arbetar med seder och bruk kring dödens historia och immateriella kulturarv. Mitt arbete influeras av de referenser jag hämtar från mitt svenska och mitt cypriotiska ursprung. Genom att se tillbaka på sorgens rit och historia betraktar jag mina verk som materiella propåer för att förbinda dåtid, samtid och framtid. Jag vill framhäva minnets tvetydighet och ge metaforer för dess natur en central roll. Ett balanserat utförande är, för mig, verk med spår av historia och plats. Dessa förutsättningar gör det möjligt att tänja gränserna mellan konst, verklighet och berättelse.

Hur upplevs närvaron av symbolik?

www.mwiksell.com